När alla går på semester så jobbar jag

Allmänt / Permalink / 0
Sedan jag gick ur skolan för 10 år sen så har jag aldrig varit helt arbetslös vad jag kan minnas. Men jag har heller aldrig haft ett fast jobb, på heltid, som jag alltid varit ute efter.

Jag hade chansen för ett par årsen, men jag trivdes inte och det va mycket i livet som hände och till sist blev jag sjukskriven. Jag tror det hade med både jobb och privatliv att göra såhär i efterhand. Så jag va sjukskriven i 1 år, jag hade gått in i den så välkända väggen.

Sen har jag ju varit mammaledig 1 år nu också. Det är dom perioderna som jag varit hemma och varit "ledig". Nu när jag tänker efter så har jag kanske haft en 4 veckors semester 1 år, och någon vecka här och där något eller några andra år... Jag minns inte så noga.

Det jag ville komma fram till är att i år hade jag verkligen velat ha semester över sommaren. Det hade varit så kul med Milou! 

Men som alla andra år börjar jag jobba när alla andra går på semester... Ja jag är faktiskt lite bitter.. 

Är det inte komiskt hur man kan jobba ihjäl sig på somrarna men vara arbetslös resterande månader på året? 

Jag hade visserligen kunnat ta ut dom lägst betalda föräldradagarna också, vilka jag inte har rört. Men jag kände att jag inte har råd. Jag hade knappt råd att vara mammaledig med 80% (tror jag det är?) av lönen så hur skulle jag överleva med ännu mindre? Tänkte dessutom att sommarjobb är en bra start att få in foten någon stans, speciellt eftersom jag ville göra någonting helt annat än jag gjort tidigare.

Jag har ju testat på allt möjligt eftersom jag aldrig haft en fast anställning. Vissa ställen trivs jag på ett tag, medan andra har jag känt direkt att det inte passar mig. Andra ställen har varit för dåligt betalt eller ingen lön alls i slutändan. Det har varit mycket obekväma arbetstider och mycket stress. Vilket jag nu är trött på och känner mig färdig med helt och hållet.

Jag vill ha ett jobb jag trivs med, med en okej lön, utan att man måste stressa sig igenom hela dagen och som ger mig tid med min familj.

Men det verkar näst intill omöjligt att hitta. Det gör det inte lättare att jag inte har en aning om vad jag vill jobba med heller. Därav att jag söker allt möjligt och testar på det jag får chans på.

Men det senaste när jag funderat över allt det här, funderat på vad jag ska göra när sommarjobbet tar slut och när jag suttit och letat nya jobb, så har jag verkligen inte en jävla aning om vad jag skulle vilja jobba med. Jag känner inte att det är någonting alls som lockar. Det jag jobbar med nu är ett jobb jag länge tänkt att jag vill prova på. Men jag kommer inte få förlängt där, i alla fall inte på den avdelningen jag är på, och jag vet inte om jag skulle trivas med det i längden. Kanske beror lite på vad lönen ligger på med, jag vet inte.

Senare tid har jag funderat över kontorsjobb, att läsa ekonomi. Men jag vill inte heller plugga till något som jag inte vet om jag tycker är kul eller kommer att trivas med.

Något annat som fastnat i mina tankar är att jag vill jobba med något där jag kan hjälpa utsatta barn, barn som fart illa på något sätt. För mitt hjärta blöder när jag hör och läser om sånt. Jag har blivit så himla känslig sen jag fick Milou alltså...

Problemet med det är att jag inte vet om jag skulle klara av det psykiskt. Jag skulle antagligen gå runt och må dåligt för det barnet hela tiden och inte kunna släppa det. Sen behöver jag återigen plugga då.. Problemet med det är att jag helst inte vill ta csn lån, och jag vill jobba ett tag nu och tjäna pengar. 

Sen är ju tanken att David ska plugga nästa år, det är bestämt sedan länge eftersom han egentligen skulle velat börja i år. Han har läst upp betyg och förberett allt för det redan, och vi kan inte plugga båda 2 samtidigt. Det har vi inte råd med.

Vi har ju också bestämt oss för att bo kvar i lägenheten eftersom vi kom fram till att vi kommer ha råd med det. Det blir väl 1 år till i alla fall sen får vi se om det blir något mindre ett tag innan vi tar nästa steg. 

Det här dilemmat alltså... I perioder får jag för mig att jag vill jobba med vissa saker, sen ändrar jag mig helt. Har varit så jämt vad jag kan minnas. 

Skillnaden nu är att allt har blivit ointressant på något sätt. Det hände något när Milou kom som gör att jag inte är intresserad av någonting längre känns det som. Förutom henne.

Men det är en helt annan berättelse.. 

Kanske ska man bara säga fuck it och köra på det som känns bra i stunden? Har man råd att göra så när man har barn och redan har dåligt med pengar? När man nätt och jämt går runt, till och med minus vissa månader?

Vad jobbar ni med? Kan ni komma med någon inspiration?



Till top