Glädjen försvann

Allmänt, Barn&Föräldersnack / #1åring, #bebis, #irriterad, #ledsen, #missförstådd, #momshaming, #underskattad / Permalink / 0
Idag blev ingen bra dag.. Idag blev jag ledsen...
 
Bestämde mig för att vi skulle gå ner till öppna förskolan idag igen, det va mest större barn där förutom en liten bebis. Ska säga att det kändes från början som att vi inte riktigt passa in bland dom som va där, det va en annan grupp av personer kan man säga. Dom kändes som att dom va en egen liten grupp, en privat grupp. Utom en tjej som jag träffat några gånger tidigare när vi varit där. Kändes nästan som att vi gjorde intrång. Ingen av dom såg glad ut, utom hon jag träffat innan.
 
Milou kolla mest vad barnen gjorde men hängde på lite tillslut, eller försökte i alla fall. Hon verkade både intresserad och lite smått chockad över vad dom stora barnen gjorde. Det va mycket mer fart och fläng idag, ganska högljutt också. 
 
Jag va lite orolig ett tag då det va 2 barn som lekte runt henne och va ganska oförsiktiga. Jag vet inte jag fick en lite sorgsen känsla när jag sätt där och tittade på henne där hon satt på golvet och kollade upp på barnen som lekte i en ring runt henne.
 
Men tillslut hängde hon på i ljudnivån i alla fall. Hon började också låta högt och man märkte mot slutet att hon spelade över lite grann med allt. Hon blev nog ganska till sig.
 
Så tillbaka till den där lilla lilla bebisen. Den har varit där förut tillsammans med sin mamma och storebror. Den har någon slang i sig och någon sladd tror jag. Jag vet inte varför men den är väldigt liten så den kanske är för tidigt född? Ja jag säger den, för jag gillar inte ordet hen.
 
Milou va väldigt nyfiken på den här lilla varelsen och va där och kika på den ett par gånger där den låg under en filt i en soffa. Hon ville gärna känna men det fick hon inte för mig då vi inte känner bebisen och så va jag rädd att hon skulle dra i sladdarna. Hon kan ju vara hårdhänt också.
 
Efter en stund såg bebisens mamma att Milou va väldigt nyfiken så hon sa att det går bra, vi kan se vad hon gör om hon får röra bebisen. Då vågade inte Milou göra något, så gick hon iväg för att vid senare tillfällen komma tillbaka och kika ett par gånger.
 
Mot slutet va hon som sagt ganska till sig och uppe i varv så jag höll bort hennes händer igen så hon inte skulle röra det lilla livet. Tillslut släppte jag ena hennes hand för att se vad det va hon ville göra. Så hon tog tag i filten lite grann och kände på ena sladden. Sen börja hon vifta med händerna så som hon gör ibland, lixom skakar dom i luften. Så sänkte hon handen mot kudden bebisen låg på och "slog" lite. Jag tror dom flesta med små barn vet vad det är för rörelser jag pratar om.  Sen närma hon sig ansiktet på bebisen och nudda med ett finger eller 2. Så jag tog bort henne då jag va rädd att hon skulle dra i sladden.
 
Jag vet inte om det såg värre ut än vad det va för efter en stund kom mamman och titta till bebisen som hon gör emellanåt och då va en annan mamma där snabbt bakom ryggen på mig, mittemot bebisens mamma och gjorde rivande rörelser i luften. Jag vände mig om i samma sekund som hon gjorde dom. Hon hade ingen trevlig blick heller ska jag tillägga, lite sur. Jag vet inte om hon såg att jag hann att vända mig om och se vad hon gjorde eller om hon missa det.
 
Men när jag såg det så blev jag ledsen. För som hon visa gjorde inte Milou, inte samma rörelser och inte alls så aggressivt. När jag såg det så gav det mig en känsla av att hon tror att jag inte har koll på mitt barn. Nästa gång Milou gick fram och titta på bebisen så kom mamman och sa att hon kanske ska ta bort den.
 
Jag svara att ja det kanske är bra för Milou börjar vilja ta på den nu. Så lyfte hon bort den. Hon va inte otrevlig, men jag fatta ju varför. 
 
Jag blev bara så himla ledsen. Jag ville faktiskt bara börja gråta där och då. Kände mig så missförstådd och underskattad. Där och då försvann glädjen för att vara på öppna förskolan och kände bara att jag inte vill gå dit något mer. Skit tråkigt då både jag och Milou har uppskattat att hänga där. Kommer i alla fall aldrig mer gå dit på en Tisdag.
 
Så jag tog på oss och så gick vi hem. Jag va ledsen varvat med irriterad.
 
Låter kanske som att jag överreagerar men.. Milou är ett känsligt ämne för mig och jag kände mig bara så jävla underskattad och nästan som att hon hade snackat skit om mig och Milou. Hann till och med tänka "jävla bitch" innan vi hade kommit utanför dörren. Jag va sårad...
 
Jag har försökt tänka mig in i situationen om hur jag hade reagerat om jag va den andra personen som hade sett Milou göra som hon gjorde. Men jag hade aldrig gjort som hon, oavsett om man räknar med att personen kommer att se det eller inte. Jag hade sagt lite tyst vad jag tror att jag såg och att hon kanske skulle kolla så att det gick bra med bebisen och eventuellt fråga mig vad som hände. Jag menar hade det varit en stor grej så hade ju jag reagerat för det första och bebisen hade väl börjat låta, men den sa inte ett ljud.
 
 Jag vet inte om vi kommer gå dit något mer...
Till top