Något driver med mig

Allmänt / #5månadersbebis, #baby, #barn, #bebis, #familj, #family, #karma, #kids, #life, #lifestyle, #livet, #rutiner, #sömn, #ödet / Permalink / 0
Kanske karma? Kanske ödet? Kanske någon högre kraft av något slag? 
Ja jag vet inte men något är det...
 
För såhär är det...
Jag är en kvälls människa, vilket betyder att jag är som piggast då och det är oftast då mitt hjärnkontor kommer igång ordentligt, även alla mina "bra" idéer dyker upp då. Så det är på kvällarna jag tar mina beslut helt enkelt.
 
Igår va en sån kväll. Jag tänkte att idag ska bli första dagen som jag ska försöka förändra rutinerna jag/vi har nu, och försöka få till några slags rutiner för lillan. Jag läste nämligen igår lite om barn och deras utveckling osv. Så jag tänkte att jag ska försöka få till någon bra rutin och att jag skulle börja testa det från och med idag. Hade planerat hur, vad och när.
 
Men det slår aldrig fel, varje gång jag bestämt mig för att i morgon ska jag börja med det här, eller i morgon ska mitt nya liv börja (som jag tänker väldigt ofta, speciellt på Söndagar) så händer något under natten eller morgonen som gör att det inte blir så. Som gör att jag bara inte orkar eller att det blir fel tid, alltså för sent på dagen, så då skiter jag i det.
 
Som inatt.. Lillan sov jätte bra på kvällen och hon fick sitt sista mål. Verka somna bra i spjälsängen och sen börja det. Hon sov oroligt, vred och vände på sig, nappen åkte ur, vakna till ett par gånger och grät. Man märkte att hon va väldigt trött, tog upp och trösta och la ner henne när hon somnat. Sådär höll det på hela natten. Någon gång där emellan så hämta jag babynestet och la henne mellan mig och David. 
 
Så inatt har vi inte sovit... David gick upp med henne i morse och jag vakna halv 1! Kan ni fatta? Här tänkte jag att även om han tar morgonen så ska jag försöka gå upp vid 8-9 (vanligtvis vaknar jag mellan 10 och 11 när han tar morgonen) och försöka att komma igång med det här som jag nu hade planerat.
 
När jag vakna och såg klockan så blev jag bara irriterad och kände att hela dagen är förstörd. Jag fatta ju att jag skulle sova lite längre än vad jag hade tänkt från början eftersom det inte blev så mycket sömn i natt, men halv 1?! 
 
Jag bara förstår inte hur det kan bli så varje gång?! Antingen är det något som skrattar åt mig, eller så tycker någon att jag har redan levt ett så ohälsosamt liv hittills så varför skulle jag börja förändra det nu? Eller så är det någon som tycker att jag borde kämpa ytterligare lite mer för att nå det jag vill. Jag vet inte men känns som ett bakslag varenda gång, och jag börjar tröttna. Inte konstigt att man ger upp tillslut..
 
Morgonen är dessutom inte min bästa tid att tackla motgångar... 
 
Hursom, nu sitter jag här och suger i mig massa koffein för att orka med dagen..
 
God morgon 😯
 
 
 
 
Till top