Min första morsdag

Allmänt / Permalink / 1
Som vanligt dröjer inläggen men bättre sent än aldrig eller hur? 😉
 
Då har även jag fått äran att bli gratulerad och firad på morsdag, och jag måste säga att det känns både fantastiskt, helt sjuk och overkligt. Mitt mål va alltid att skaffa barn senast 25 år gammal. Jag vet inte varför, men det kändes väl som en rimlig ålder antar jag. Jag har alltid älskat barn och velat ha egna så länge jag kan minnas, men varit smart nog att vänta med att skaffa egna måste jag säga.
 
Och nu sitter jag här, 26 år gammal med min alldeles egna fantastiska dotter. Det känns fortfarande så himla sjukt och overkligt att jag äntligen blivit mamma på riktigt
 
Självklart har livet ändrats väldigt mycket sen Milou kom till världen för oss och jag tänkte dagen till ära bjuda på lite tankar och insikter som dykt upp hos mig på dessa 7,5 veckorna som jag faktiskt varit mamma:
 
  • Som jag nämnde ovan så har jag alltid älskat barn och därmed varit mycket barnvakt. Det jag däremot hade svårt för va att byta bajsblöja. Då minns jag att folk alltid sa:
-När du sen får egna barn kommer det att ändra sig, då typ "växer" man med barnets bajs.
Jag vill bara meddela att det är skitsnack! Visserligen kan jag se det utan att spy nu, men det luktar fortfarande fan! 
  • När vi ändå är inne på det här med bajs... Jag trodde aldrig att jag skulle bli glad över att någon skiter, det vore ju väldigt konstigt måste jag säga. Men varje gång Milou gör det så har det varit ett riktigt halleluja ögonblick! Antagligen enbart för att hon haft sånna problem med magen, men ändå. Det kan spruta och lukta bäst fan det vill, men blir lika glad varenda gång det kommer hehe
Bjuder därför på denna passande bild. Ungefär såhär ser i varjefall jag alltid ut när hon skiter. Papper i näsan för att jag inte ska spy och leede väntar jag ut det tills hon är klar 😁 Vilken supermamma va?! haha
 
 
  • Dagarna förr kunde se ut som så att man hann att göra grejer på sina lediga dagar, typ umgås med folk, storstäda hemma osv.. Va man riktigt effektiv kunde man nästan sitta rastlös framåt eftermiddagen/kvällen. 
Nu för tiden får man vara glad om man hunnit käka frukost, borsta tänderna och kanske fått på sig lite kläder innan kl 3 hehe
 
  • Kontrasten mellan helgerna då och nu är extrem..
Förr umgicks jag i regel nästan alltid med folk och så va det inte helt ovanligt att man drack lite grann också.
Nu har helgerna sett ut ungefär som så att jag för det första inte ens vet vad det är för dag, sen har jag satt mig framför en serie och pumpat bröstmjölk och druckit kolsyrat vatten typ.. 
 
  • Att försöka planera dagarna är totalt omöjligt. Det är lika bra att låta bli. Jag tänker att jag kanske ska hinna vissa grejer men så blir oftast absolut ingenting alls gjort, och då sitter jag där frustrerad och irriterad.
  • Jag har fått en helt ny förståelse för varför personer med barn i stort sett alltid är försenade. Allting tar ca 1-2 timmar längre även om man tycker att man planerat och förberett sig i god tid.
  • Jag tyckte att jag va trött hela tiden förr, men det är ingenting mot vad man är nu förtiden. 
 
 
Det känns som att vi allihopa är trötta mest hela tiden här 😍
 
Jag förstog att det skulle bli krävande och utmattande att bli förälder, speciellt den här första tiden. Men jag förstog nog inte exakt hur mycket det skulle ta på en både fysiskt och psykiskt. Speciellt det här med samvetet. Jag tyckte jag fick dåligt samvete ofta förr för både det ena och det andra, men det är ingenting mot vad jag har känt nu. Det spelar lixom ingen roll vad det är så gör det så ont i hjärtat, jag får dåligt samvete, känner mig totalt värdelös osv. Det kommer så himla snabbt. Och jag minns att min mamma sa att vänta bara tills du själv får barn så kommer du att ha ständigt dåligt samvete. Och tänk så rätt hon hade..
 
Avslutningsvis så vill jag säga att det är helt sjukt hur starka föräldrar måste vara. Det har jag verkligen insett nu... För bara på dom här veckorna har jag hunnit bryta i hop och känna mig värdelös jag vet inte hur många gånger, men det är nog var och varannan dag ungefär. Och när jag nu inser hur mycket man verkligen försöker att ta hand om den här lilla personen och man gör sitt bästa för att den ska må bra och man själv sitter i den här situationen som så många andra gör, och så många andra gjort innan, så förtjänar varenda jävel en stor fet guld stjärna alltså. För det är fan inte alltid så lätt och det är kämpigt även om man självklart är så jäkla glad i den här lilla ungen!
 
 
Och när jag nu insett allt det här, så får jag ännu sämre samvete och tycker så fruktansvärt synd om min egen mamma som fick stå ut med hela mig i mina tonår, men även senare år när jag inte mått så bra psykiskt. Fy fan vad hjälplös och orolig hon måste ha känt sig. Usch jag är så fruktansvärt ledsen för hur hela jag har varit och betett mig men hoppas att dom senaste åren ändå tagit igen allt det där. 
Är det någon som är stark så är det hon! Och utan henne vet jag inte vad jag hade gjort. Hon har varit helt underbar när jag/vi behövt lite avlastning, behövt sömn eller vad det nu kan vara. Hade nog aldrig klarat av dom här veckorna utan min mamma. Världens bästa, och världens bästa mormor! 💕
 
 

Uppdatering

Allmänt, Barn&Föräldersnack / Permalink / 0
Jahaja då har det gått ett tag igen... 

Om vi börjar med lillans mage så har vi hunnit med bra perioder och fruktansvärda.. Har testat en hel del nu känns det som och hon har mest bara lidit av biverkningar från laktulosen. Så nu har vi tröttnat och beslutat att sluta med allt och enbart testa med ersättningen vi har nu och magdroppar så får vi se hur det går. Hittills så har det varit bra men vi får väl se vad som händer helt enkelt. 

Jag har även fått hem min elektriska pump som jag skulle köra med som fan så mjölken kommer igång ordentligt igen tänkte jag, men det har inte hunnits med riktigt.. Men det har börjat att komma lite mer i alla fall och det är ju huvudsaken. Bara att kämpa på och hoppas att det kommer igång ordentligt relativt snart.

Nog om det nu, blir både förbannad och depp av att bara tänka på hennes stackars mage och att dom inte har något ordentligt hjälpmedel att komma med, speciellt med tanke på hur vanligt det tydligen är för små barn att ha ont i magen och kolik osv..

För övrigt så har vi hunnit med en vända till Västerås ett par dagar där vi hälsa på Davids familj, och i skrivande stund är vi ute i våran sommarstuga. Framåt kvällen blir det hemgång och ta tag i vardagssysslorna igen.

Hoppas ni har det gött i solen.

Bjuder på några blandade bilder från senaste veckan







Till top