Förlossningen del 1

Hej på er! 
Jag har länge tänkt skriva detta inlägg men som ni säkert förstår har varken tid eller ork funnits det senaste. Ärligt talat så fundera jag på att skita i det tillslut eftersom det gått ett par veckor nu ändå, fundera även på att bara ta bort bloggen helt och hållet för att jag ändå aldrig har tid, ork eller lust att uppdatera här just nu.. Men så kände jag att det kan va kul att ha historien här för mig själv i framtiden och jag kommer säkert att få tid, ork och lust framöver, men som det är nu så kommer det förmodligen vara dött här emellanåt. 

Hur som helst let the story begin...
(Jag har antagligen glömt en del från den dagen i nuläget, man hade ju lixom en hel del att fokusera på plus att det gått 3 veckor nu, men ska återberätta så gott jag minns)

Så kl 2 natten mellan Fredag den 6:e och Lördag den 7:e vakna jag av värkar, väckte David och sa att dom nog börjat nu. Han fråga om han skulle gå upp men jag sa att jag väcker han igen om det behövs..  Så jag gick upp och började packa färdigt bb väskan och  försökte andas mig igenom värkarna, gick omkring planlöst i lägenheten och tillslut la jag mig på soffan och kolla serie och försökte vila lite..

Fick lite smått panik eftersom barnrummet inte va klart och vi hade inte satt in babyskyddet i bilen eller något. Så funderade på att ställa mig och spackla och fixa med bilen, men jag va så jäkla trött så jag sket i allt det tillslut.

Minns inte så mycket mer av natten där men runt 8 tiden på Lördag morgon ringde jag till mamma och sa att det är på gång och att jag ville in till bb för en check, ringde även in dit då. Trodde ju det sista att hon vänt sig i magen så ville in och kolla det och hur pass nära jag va förlossning så att säga.. Men allt såg bra ut och va bara öppen någon centimeter så vi blev hemskickade, vilket jag tyckte va skönt i stället för att gå omkring där och vänta på att något skulle hända. David fråga barnmorskan hur lång tid det kunde dröja nu men fick ett så diffust svar så han hade ju ingen aning om att vi mest troligen skulle ha en bebis hos oss inom 2 dygn hehe.

Så vi åkte hem, minns inte vad jag gjorde mer än att försöka vila och ta mig igenom smärtan men David han börja storstäda hemma.
Här har vi kommit hem efter kollen på bb och jag kom på att jag ville ha en bild på magen precis i det sista innan bebisen skulle kika ut

Klockan 8 på kvällen va det dags att åka in igen, då kände jag att nu måste jag ha smärtlindring för det här klarar jag inte själv längre. Så mamma kom ännu en gång och vi åkte in. Jag förstod ju att nu blir vi mest troligen kvar (för jag hade inte tänkt att åka hem utan någon smärtlindring i alla fall) och nästa gång vi åker hem har vi en bebis med oss, men David hade inte en aning. Han trodde att jag kanske skulle få något som lindra och sen skulle vi hem igen typ. (Grabben med koll hehe) Men för att vara rättvis så har han inte intresserat sig så mycket för allt det här som är innan barnet kommer, vilket jag faktiskt kan förstå.

Ett av samtalsämnena i bilen va:
- Jag ska i alla fall inte ha några jävla elever som ska vara med och lära sig under min förlossning, det kan dom fet glömma!
Kom in och vad händer?
- Hej jag heter... och jag är här som lärling (eller vad dom nu kallar sig) 
Vad gör jag? Ingenting utan är trevlig och glad tillbaka..  Men jag kände mig trygg med henne faktiskt då hon va lite äldre och handleddes givetvis av en barnmorska senare.

Dom starta i alla fall upp alla maskiner och skulle göra alla koller igen innan jag fick något. Där höll jag på att bli tokig, kände bara att kan ni ge mig den där jävla lustgasen nu då för i helvete, jag kom ju in för att jag inte pallar mer då borde ni väl fatta att det är bråttom?! Men jag sa inget såklart utan låg där snällt och fint och fick beröm för hur bra jag andades mig igenom värkarna. Som att det va till någon tröst..

När vi fick klartecken att allt såg bra ut så åkte mamma hem och så fixa hon och pappa in babyskyddet i våran bil och lämna av vaggan hemma hos oss.

Efter vad som kändes som en evighet fick jag äntligen lustgas, och som jag sög i mig det! Fick även en sån där gå grej som stöd och en pilatesboll att sitta och vagga på. Försökte kämpa med det där ett tag men insåg ganska snabbt att lustgasen hjälper inte mot smärtan utan mer att man ska slappna av, så jag bestämde mig för ryggmärgsbedövningen och bad om den ganska snabbt. Men narkosläkaren hade en del att göra så det tog ett bra tag innan jag fick den. 

Så det va bara att fortsätta att kämpa på och vid något tillfälle vet jag att dom sa att jag kanske skulle försöka andas lite utan lustgasen också, när jag väl tog bort den så kände jag mig go i huvudet i ca 3 sekunder hehe. Under denna tiden va jag öppen 3 cm. 

Någonstans här har David filmat mig, inget jag minns men fick se efteråt. Han frågar mig hur det går och min blick säger ungefär: 
Hur fan tror du att det går?! 
Hade blickar kunnat döda hade han inte levt en sekund efter att han ställt klart frågan hehe 

Men stackars David hjälpte mig så gott han kunde genom att massera ryggen på mig emellanåt och så..

Och här tänkte jag faktiskt avsluta första delen eftersom det blir så jäkla långa inlägg. Så del 2 blir en fortsättning från att jag får bedövningen, och det är väl i den delen det mesta händer kan man säga.. 
Till top